– Hallå där, vad är det som händer?
Varför får man inte gå ut?
Förklara varför skolan stängde!
– Det ska du få reda på nu!
En fiende anfaller världen,
det är ingen kung, bara ett kryp,
men likafullt livsfarlig är den.
– Det låter som en läskig typ!
– Elakingarna är så många,
miljoner, och så pyttesmå,
alldeles omöjliga att fånga;
du ser dom först i mikroskop.
Corona, en tapper fiende
som inte vet hur man ger upp.
Den kommer till oss med elände;
desto viktigare att vi ser upp.
Banditen, den hemska och lömska,
bär inte pistoler och dolk.
Han stjäl inte saker men önskar
bosätta sig inuti folk.
– Men folk är ju alla man känner!
– Ja folk, det är ju du och jag!
Men virus är våra ovänner
och såna vill man inte ha.
Så nys i armvecket i stället,
om nysningen vill komma ut;
det är faktiskt livet det gäller,
och livsfaran vill vi ska ta slut.
Har du varit ute så skynda
dig och tvätta händerna fort!
Att glömma det är som att synda;
det är dödsviktigt att det blir gjort.
Ja, jaga iväg marodören.
Och gör det med vatten och tvål.
Släpp ut honom i avloppsrören,
ge mördaren mer än han tål!
Lär sen dina egna föräldrar
att tvätta sig på samma sätt.
När händerna går som propellrar,
applådera och säg: – Ni gör rätt!
Det kliar nånstans i ansiktet
och genast vill fingrarna dit.
Var modig och visa försiktighet,
du är duktig om du kan låta bli.
Och umgås du med andra mänskor,
håll er då en bit från varann
Att visa upp varma känslor
går utan att ens ta i hand.
Att omfamnas kan vara farligt,
så länge ett virus finns kvar.
Så vill du bete dig försvarligt,
låt bli varje puss, varje kram.
Är någon du möter maskerad
fast det inte är karneval
bli då inte rädd och chockerad,
det är förmodligen en hygglig karl.
Den masken bärs av de snälla,
men mot epidemin är den tuff,
håller borta de små kriminella,
filtrerar din utandningsluft.
Corona får ej cirkulera:
en del gör precis som jag gör.
Jag går aldrig hemifrån mera
medan pesten pågår utanför.
Och detta att skolorna stängde
Var en genial snilleblixt:
det hindrar vår grymma fiende
att bli ännu fler i vår mitt.
Att hålla sig inne i värmen
vill nu både släkting och vän.
Ni umgås tillsammans på skärmen,
kan träffas igen och igen.
För bara man älskar på riktigt
då är inget avstånd för stort.
Och kramas är inte så viktigt;
det räcker med massor av ord.
För ord är som fina presenter.
Små frön är dom, som går i blom,
blir blommor som vi överräcker
till alla dom vi tycker om.
Jag, du och alla dom andra
som hjälps åt och som håller koll
vi kan jaga bort och förbanna
detta människoätande troll.
Se fram mot den dag när vi segrat!
Med list och förnuft har vi då
ett alldeles nytt sätt att leva
tillsammans till slut hittat på.
Roberto Piumini
